Film, foto och gemenskap
– livet på folkhögskola

Ella Widmark och Vendela Lyttkens vardag ser inte ut som andra studenters, de både pluggar och bor på en folkhögskola där de läser film respektive konst. Följ med eleverna i deras vardag och få en inblick i tillvaron på folkhögskolan.

Dramatisk musik strömmar ur högtalaren. En sopran sjunger italiensk opera medan konstateljén kryllar av vitklädda ungdomar som rytmiskt sträcker sina armar mot modellen i mitten av rummet. En ensam tjej ser spektaklet med uppspärrade ögon… och då tar scenen slut. Filmeleven Ella Widmark lyfter blicken från redigeringsdatorn:

–  Det är inte helt färdigklippt, men det kommer bli så jävla bra.

En timmes slingrande bussfärd från Uppsala ligger Wiks slott. Med dess tegelfärgade fasad täckt av murgröna och isolerade placering bort från stadens buller förs tankarna till en annan tid, när smartphones, datorer och internet inte präglade vardagen hos gemene man. Om man sedan går en kort promenad, bort från slottet, ligger byggnaderna som Region Uppsala Folkhögskola består av. Det finns en byggnad för dans, skådespeleri och film, och en annan byggnad för konst och hantverk. Det är här, i ateljén, som konsteleven Vendela Lyttkens spenderar en stor del av sin tid. I salen för träslöjd sitter hon med en täljkniv i högsta hugg samtidigt som hon pratar med Ella Widmark. Vendela arbetar med ett projekt som ska ställas ut i naturreservatet som skolan ligger på. Det ska bli ett hus i trä.

–  När jag säger att jag bygger ett hus spanar folk in mig och tror jag bygger ett hus som man faktiskt kan gå in i. Det ska bli ett miniatyrhus. Det är ett skämt på internatet att vi har tomtar som stjäl bestick och glas. Jag tror egentligen bara det är ni i Bielke som kommer och tar dem, säger hon och skrattar.

Ella ser på Vendela med spelad irritation och utbrister:

–  Jag har aldrig rört ett bestick från Sparre!

Inne i Sparre, direkt till vänster, hittar man en dörr där det hänger ett inplastat papper som det står ”Vendela” på. Det är här inne som Vendela och Ella brukar hänga på fritiden.

–  Vendelas rum är mysigt, men det är alltid så kallt. Jag brukar säga ”dra på elementen så kommer jag om 20 minuter”, säger Ella och visar vägen.

Hon fortsätter: 

– Det är inte för alla att det är rätt isolerat här ute. Skolan är väldigt långt borta från verkligheten. Det är en timme med buss som inte går jätteofta.

Många folkhögskolor erbjuder boende på internat för eleverna men det som utmärker folkhögskolan som utbildningsinstans är att de bedriver vuxenutbildning som inte följer en central läroplan, utan skolorna väljer själva hur undervisningen ska bedrivas. En majoritet av folkhögskolorna har det som kallas allmän kurs, där eleverna har möjlighet att komplettera sina gymnasiebetyg. Andra folkhögskolor har istället särskilda profiler som exempelvis konstnärliga inriktningar, där eleverna fördjupar sig i sitt valda ämne. 

–  Att jag valde folkhögskola var för att jag gick film och teater på gymnasiet och älskade båda. Efter att jag tog ett sabbatsår hittade jag den här utbildningen som hade både film och skådespeleri, fast mycket mer intensivt än i gymnasiet, berättar Ella. 

“Brinner för samma sak som jag gör”  

Inne på Vendelas rum lyser flera ljusslingor upp det lilla rummet. Ella sätter sig på dubbelsängen och efter lite småprat drar Vendela plötsligt fram en kamera och börjar fotografera situationen. 

– Skulle du kunna lägga dig ned på sängen så tar jag en bild uppifrån? frågar Vendela medan hon ställer sig på sängen så att huvudet nästan nuddar taket. 

Ella skrattar till av förvåning av de underliga instruktionerna men gör som Vendela bett om. 

– Så här? Med ett seriöst uttryck lägger hon handen över pannan och kollar rätt in i kameran. 

– Ja, det blir bra! 
Vendela kontrollerar bildernas kvalitet på displayen och sätter sig sedan på sängen för att visa upp sin kamerasamling. Hon tar fram en kamera och visar hur den är tänkt att fungera. 

– Det här är min baby från 1946. Han som jag köpte den av sa att den ska funka. Och den funkar… jag har bara inte rätt film. 

Rummet är litet men planscher på väggarna, den lugna musiken som spelas genom högtalarna och fiollådorna på golvet vittnar om Vendelas kulturintresse. 

I Sverige startade den första folkhögskolan 1868 och idag finns det runt 150 folkhögskolor i landet, varav runt två tredjedelar av dem ägs av föreningar och organisationer, medan resten drivs av landets regioner. 

– Jag kände att folkhögskolan var ett bra sätt att hitta vad jag vill göra. Men framförallt var det att jag ville ta ett år och hitta mig själv konstnärligt och personligt. Man har ju utvecklats något sjukt mycket det här året, säger Vendela. 

Men enligt både Vendela och Ella finns det en baksida med att gå på folkhögskola, och det är fördomarna kring utbildningen.  Vendela berättar att hon upplever det som att vissa ser ner på utbildningen som hon går:

– Vissa tycker det inte är bra nog, utan att det är flummigt och oambitiöst att gå det istället för att direkt börja på en högskola. Min bror brukar driva om det “vad då, kunde du inte bara söka till ett universitet?” 

Ella är också inne på ett liknande spår, att vissa har förutfattade meningar om de som väljer att gå en konstnärlig utbildning på folkhögskola:  

– Vissa tror att det är konstiga, stroppiga konstnärsmänniskor som kommer hit, tar droger och slösar tid och pengar. Men så är det inte. Det är en väldigt stor blandning av personer som går här.

Hon fortsätter:

– En sån här utbildning är bara kul om man verkligen är engagerad. Man läser bara ett ämne och för mig så har det bästa varit att hitta folk som också brinner för samma sak som jag gör. 

Ekonomiska svårigheter

Livet efter folkhögskolan

Efter mörkrets inbrott springer Ella och Vendela runt i Sparres gemensamma kök och förbereder middagen. Inne i den trånga köksalkoven står Ella och rör om i den kokande pastan, medan Vendela har brett ut sig på köksön i allrummet och lagt fram diverse grönsaker som hon snabbt hackar ner till jämna tärningar. Full koncentration råder medan maten lagas och trötta sätter sig båda vid allrummets matbord. 

– De flesta brukar äta framför TV:n men vi har som tradition att på fredagar och helger äter vi middag vid bordet, förklarar Ella.

Vendela fyller i:

– Som en liten familj. 

Under middagen glider diskussionen in på hur morgondagen ska tillbringas. Ella är inne på att ta bussen in till Uppsala, och då passa på att handla matvaror. 

– Det låter jättebra, då kan jag fotografera tonåringar till min ansökan till Nordiska folkhögskolan, tänker Vendela högt. 

För den som vill plugga vidare efter gymnasiet på konstnärliga program som film och konst är konkurrensen hård mellan de sökande. För att komma in är det inte betygen som spelar roll utan det är välarbetade arbetsprov, erfarenhet och en säkerhet i den valda konstformen som väger tyngst. 

– Det är många i min klass som just nu söker scenskolor och andra folkhögskolor. Och konkurrensen är hård för de utbildningarna, säger Ella.  

Hon menar att folkhögskolan för många är det första steget för att komma in i en bransch som annars är svår att komma in i utan kontakter: 

– Många teater och filmutbildningar kräver nämligen erfarenhet, och folkhögskolan är ett sätt att få den erfarenheten som efterfrågas. Utan folkhögskolor, hur ska man annars få erfarenheten som krävs om man aldrig fått en chans? 

Dagarna går fort och snart är året på folkhögskolan slut, vilket innebär ett nytt kapitel för båda. 

– När jag var 15 år ville jag bli en stor regissör. Men nu tycker jag det är kul att bara få jobba med film, kanske något administrativt i filmvärlden eller bakom kameran. Man måste inte bli regissör eller skådespelare, utan det finns så många fler yrken. Jag har tänkt att fortsätta plugga något med film i alla fall, säger Ella. 

Också Vendela vill fortsätta utveckla sitt egna kreativa skapande:  

– Jag har framförallt tänkt att lämna måleriet bakom mig och fokusera på film och foto. Men min backup-plan är att gå tekniskt basår och bli arkitekt. Men jag hade valt foto-spåret alla dagar i veckan.