För evigt och förevigat – nu föds det analoga fotot på nytt

”Det är ju ni som är pionjärerna

för det analoga fotografiet i den

här tidsåldern.”

Lasse Adrians, fotograf och ägare av Kvillefoto.

För två somrar sedan var det helt slut på färgfilm i Göteborg. Det som hade bubblat upp under pandemin var då ett bekräftat faktum: en ny våg analogt fotograferande sköljde över världen – och ingen var redo. Vågen dröjer sig idag kvar, byggt på en fascination för den långsamma processen och det säregna hantverket, för det estetiska uttrycket, för den kick som är att få hem en framkallad rulle. Fascinationen drev också Re:kult till att träffa Eric och Lasse Adrians, far och son, som på olika sätt anammar det analoga fotots pånyttfödelse.

Till vänster: Eric Adrians, med sin Nikon FE2 i höger hand. För den filmintresserade såg man samma kamera göra comeback i Civil War (2024) där den unga, aspirerande krigsfotografen Jessie har med sig den ut i fält.

Till höger: Lasse Adrians, framför butiken Kvillefoto på Hisingen i Göteborg.

Det analoga fotots återfödelse har gått få förbi. I flera år har fotobutiker och distributörer larmat om bristen på filmrullar i 35 mm, i Sverige liksom internationellt. Trots det var dödsattesten skriven sedan länge. På 1990-talet kom den första, digitala kameran för konsumenter. 2004 meddelar film- tillika kameratillverkaren Kodak att man slutar producera filmkameror. De japanska jättarna Nikon, Canon, Sony och Fuji meddelade snart detsamma.

Men obduktionen var felaktigt utförd, ingen hade räknat med en generation som tröttnat på fotograferandets lättillgänglighet genom mobiltelefonen. Analogt fotografi lever igen.

Återuppståndelsen är dock inte helt oproblematisk. Produktionen och distributionskedjorna har sedan länge varit nedmonterade, Kodak och Fuji har försökt skala upp för att få ut rullarna till konsumenterna igen. Jämfört med bara några år sedan har priset på film ökat med flera hundra procent. Och avsaknaden av nyproduktion, eller längtan efter det förflutna, har gjort att priset på begagnade kameror skjutit i höjden.

Samtidigt pekar mycket på att utbudet aldrig kommer matcha den nuvarande efterfrågan, då nedskärningarna på flera håll är permanenta, samtidigt som resten av världen drabbats hårt av stigande produktionskostnader. Ytterligare en dimension är att kemikalierna som används vid produktion och framkallning av film är högst skadliga för miljön.

Men vad kan stoppa en generation som söker den äkta varan?

Allt sedan 1500-talet har man använt tekniker som kan liknas vid den moderna kameran, genom hålkameran eller camera obscura, främst i syfte att få rätt perspektiv i ritningar och teckningar. Under 1800-talet utvecklades dock de första, ”riktiga” kamerorna. Det äldst bevarade fotografiet, Utsikt från fönstret i Le Gras, producerades runt 1826 av fransmannen Niépce. Det framställdes med hjälp av asfalt och hade en exponeringstid på åtta timmar.

Därefter har 200 år av en relativt snabb utveckling följt. Kameran var redo för kommersiellt bruk under den andra halvan av 1800-talet, Kodak släpper sin första kamera år 1888. Från 1940-talet och framåt har det varit möjligt att fotografera i färg, och på 80-talet gav den dåmer elektroniska tekniken användarna autofokuset och apparater för att framkalla färgfilm. Digitalkameran gör entré på 90-talet och är ett givet inslag i alla hushåll vid millennieskiftet. Kameran i mobiltelefonen har gått från några megapixlar till att idag ta bilder som publiceras i var och varannan dagstidning.

And the rest is history.

Erics dubbelexponering av lyktstolpen. Foto: Eric Adrians

Text, ljud & foto: Jacob Ohlsén

Foto: Eric Adrians

xxxyx