In my eras era

Taylor Swift har varit aktiv som artist sedan 2006 och har under dessa snart 20 år alltid haft yngre fans. Men yngre fans har också växt upp och blivit äldre fans. På Eras Tour i Stockholm den 19 maj samlades människor från 13 år och uppåt. Visst, de allra äldsta kan ha varit där som support, men många 40-åringar var lika konsertklädda som oss lite yngre.

Genom sina re-releases, och även nya album tar hon oss tillbaka i tiden och in i framtiden. Jag som aldrig gillat countrymusik älskade det helt plötsligt när Fearless (”Taylor’s Version”) kom och jag är säker på att jag kommer falla för det ännu mer när hon släpper sin första skiva igen. Och nu när ”The Tortured Poets Departement” släpptes så har jag börjat fundera på om det inte hade vart lite coolt att ha en skrivmaskin hemma? Jag har också köpt kläder i svartvitt och jag funderar på att ha spetshandskar på mitt framtida bröllop.

Jag älskar hur Taylor använder sig av grekisk mytologi, tar inspiration från tidigare kända poeter och ikoner, samt hur hon refererar till gamla filmer som Peter pan i sina låtar. Ett av mina favoritexempel är när hon i låten ”The Last Great American Dynasty” sjunger om den hatade och utstötta kompositören, Rebekah Harkness (”The maddest woman this town has ever seen”). Varför gjorde hon det? Jo för att hon tidigare ägde Taylors hus på Rhode Island. Det är så simpelt, men ändå så ikoniskt. 

Hur som helst är Taylor Swift och hennes The Eras Tour är one for the ages. Till er som tycker att hennes story borde vara över – she’s still writing pages. Det återstår att se hur många fler album som kommer skrivas, men jag är säker på att låttexterna kommer att vara även på nästa generations läppar.