I februari 2024 utlyste det amerikanska psykedeliska rockbandet C.A. Quintet en tävling genom deras youtube-kanal. Bandet, som startades 1965, ville få hjälp att lösa en 58 år gammal intern ”konflikt”. De ville få hjälp att reda ut vad ”C.A.” i C.A. Quintet verkligen står för – något de inte kunnat komma överens om. Fansen till rockbandet uppmanades skicka in varsitt förslag, och vinnarna skulle få en signerad nyutgåva av deras kultförklarade album ”Trip Thru Hell”.

”Trip Thru Hell” släpptes 1969 lokalt i Minneapolis på skivbolaget Candy Floss. Exakt hur många exemplar av vinylskivan som pressades är det ingen som vet. Ken Erwin, grundare, låtskrivare, sångare och trumpetare i C.A. Quintet, gissar att det var mellan 800 och 1000 exemplar. 

”Interestingly, they all sold out the first day just by word of mouth.”

– Ken Erwin, via mejl till Re:Kult

Skivbolaget Candy Floss var ett litet bolag, med få anställda, och deras mål var enligt Ken Erwin att försöka tjäna pengar på ”tuggummi-hits”, något de aldrig lyckades med. Trots att ”Trip Thru Hell” direkt blivit slutsåld gjorde inte skivbolaget någon nyutgåva av albumet på grund av sin bristfälliga ekonomi, och därmed kunde albumet inte marknadsföras till en nationell publik. Det blev inget stort genombrott för det psykedeliska rockbandet och skivbolaget Candy Floss gick i konkurs. Efter några konstellationsförändringar i rockbandet, där bland annat Ken Erwins bror basisten Jim klev åt sidan, började lågan i C.A. Quintet slockna. 1971 genomförde de sin sista spelning innan bandet lades på is.

I tävlingen skickades det in rikligt med förslag, från olika delar av världen. Ofta stod C.et för cannabis, och ofta stod A:et för acid, i enlighet med musikens suggestiva kvalitéer och psykedeliska ljudbild. Personligen har ”Trip Thru Hell” länge varit en favorit. Jag har själv vinylutgåvan av albumet från 1996 och sedan ett par år tillbaka har albumomslaget fungerat som bakgrundsbild på min dator. Det var med andra ord en självklarhet för mig att delta i C.A. Quintets tävling. ”Cosmic ascention” kanske är passande? Musiken har ju förmågan att ta en på en resa. En snabb googling dödar den idén, namnet är upptaget av ett Sci-Fi-datorspel. Hm. Låten ”Cold Spider” från albumet är ju bra. ”C.A.” kan få stå för ”Cobweb Architects”. 

Från Dixieland till helvetet

På 1930-talet slog trumpetaren Pee Wee Erwin igenom inom den amerikanske Dixieland-jazzen. Genom de gamla inspelningarna kan man höra en klar trumpet som leder orkestern igenom diverse jazzstandards. Pee Wee Erwin började lära ut hur man spelar trumpet till sin åtta-åriga brorson. En kille vid namn Ken. Genom släktleden övergick de glada tongångarna i ”When the Saint Go Marchin´ in” till de spaghetti western-doftande melodierna i moll som spöklikt vandrar över trummorna, basen, gitarren och orgeln på ”Trip Thru Hell”. Bandet har aldrig själva uppfattat sig som psykedeliska, utan det är ett epitet som satts på dem av andra. Men när inspirationen är bland annat symfonisk jazz, blues, rock och filosofi är det inte svårt att förstå hur lyssnarna kategoriserat bandets musik som psykedelisk.

”With the album I was not attempting to write something to scare people. I was more trying to write a soundtrack that would take you on a trip – if your mind was willing and creative… The work really is all up to the listener, I was just dropping suggestions of where they may want to look.”

– Ken Erwin, via mejl till Re:Kult

Den heliga Graalen

Den sinnliga och känslosamma resa som kan göras, om man är ”willing and creative”, när man lotsas genom ”Trip Thru Hell” är något som sakta men säkert växt i popularitet sedan slutet på 1960-talet. Albumet, som pressades i alldeles för liten upplaga, började stadigt öka i pris på second hand-marknaden. Under 2021 såldes ett exemplar av förstapressen för över 25 000 kronor. Nuförtiden beskrivs albumet som generellt som kult och till och med för en ”helig Graal”. Men Ken Erwin har svårt att se på albumet annat än ”just some music”. Sedan 1996 har flera officiella nyutgåvor av albumet hamnat på marknaden, och nu kan de inhandlas från återförsäljare från de flesta av världens kontinenter. Och, har man tur kan man få en av dessa nyutgåvor skickad till sig direkt från Ken Erwins vardagsrum.

Den 31/3 annonserades vinnarna i tävlingen ut – Carson från Kanada, med sitt förslag ”Cognitive Adventure”, och Kalle från Sverige med sitt förslag ”Cobweb Architects”. Redan dagen därpå var skivan postad från USA, och efter stopp på Island, i Stockholm och i Partille kunde paketet hämtas ut 18 dagar senare. Under dessa 18 dagar hann jag dessutom etablera en vänskap med Ken genom våra många mejl fram och tillbaka, som först handlade om att paketet var nära på att skickas tillbaka men som så småningom mynnade ut i en intervju. 

” I have done a number of interviews over the years and really don’t do them much anymore as people just keep asking the same questions”, skriver Ken Erwin i ett mejl.

Under intervjun kunde Ken avslöja att det finns gamla C.A. Quintet-inspelningar som aldrig tidigare har släppts, men som kan komma att se dagens ljus inom en snar framtid.

”Fortunately I took a big box of tapes and had them transferred to digital about 15 years ago so I have enough “toys” to play with… Especially now with the wonderful software available to mix”.

Vad ”C.A” är en förkortning för har det trots tävlingen inte blivit någon klarhet i. Den 58 år gamla gåtan förblir obesvarad. De utnämnde ju två olika vinnare och på sin youtube-kanal skrev bandet följande:

”We will rotate all the suggestions in the future when people ask us what ”C.A.” stands for, just to add to the confusion. As we might be the only band in history that doesn’t even know their own name”.

Utöver en signerad ”Trip Thru Hell” var paketet från USA fyllt med signerade skivomslag, ett handskrivet brev och en utgåva av live-albumet ”Last Trip at Lake Pepin”, där C.A. Quintets sista spelning innan uppbrottet 1971 förevigades. Överväldigad, och glad som ett barn i en godisbutik, mejlar jag och tackar låtskrivaren, trumpetaren och sångaren Ken Erwin för paketet. På vändande mejl skriver han:

”And of course we will see you have a copy when the new LP is out”.